nogirlwashurt
Ur feministisk synvinkelArkiv försvt
Ernst-porr – konkurrens om mansrollen
Jag älskar Ernst Kirchsteiger. Han är den nya mannen – modern, barfota, mjuk och snygg. Han kan baka stora bröd, plantera blommor och snickra. Han gläds åt det lilla och har en känsla för detaljer. Dessutom har han ett alldeles säreget sätt att uttrycka sig på. Vad sägs om de nu legendariska citaten ”När det ligger en katt och sover i ett rum, finns det inget mer för en designer att göra” och ”Här sitter jag och känner in rummet”? Fullständigt perverst underbart.
Men många ogillar förstås karln. Speciellt karlar ogillar förstås karln. Och det kan man ju förstå. Här kommer en tv-kändis och utmanar gubbarna på områden de aldrig trott att de skulle behöva konkurrera inom. Tidigare TV-symboler som machofiguren och snickerifarbrorn kan slänga sig i backen. Ernst har visat just hur endimensionella dessa symboler har varit.
Men så säger någon kille till mig: ”Men fattar du inte att det är fejk alltihop? Han är ju bara så jävla falsk, gör ingenting själv. Att inte tanterna fattar det.” Men visst fattar vi det. Det är inte det det här handlar om. Det handlar om vad Ernst symboliserar. Media har äntligen snappat upp vad många kvinnor (och män) har saknat och i detta mjukismansvakuum råder regeln att falskt är bättre än ingenting alls. Det är precis som med porr. Porrkonsumenter vet att det är fejk, men de har en utpräglad förnekelseförmåga.
Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan alla macho-wannabe’s hemma i TV-soffan vaknar och börjar fejka lite de med, precis som de fejkat sina macho moves. För alla förändringar måste börja någonstans och ideal är faktiskt något föränderligt, något förhandlingsbart. Jag hoppas innerligt att tiden med endimensionella machomänsymboler är över och att en ny era kan börja. Då kanske jag i framtiden kan sitta med mina barnbarn i knät och säga att: ”allt började med en lång, konstig farbror på public service som hette Ernst Kirch-någonting.”
Läs även andra bloggares åsikter om Ernst Kirchsteiger, feminism, Svt, media, könsroller, manlighet, porr, ideal, samhälle, kändisar
Beckman, Ohlsson och Can kan!
Tittade just på Beckman, Ohlsson och Can vilket är ännu ett debattprogram som sänds i Svt. Men detta debattprogram är inte som alla andra i högen av debattprogram. Beckman, Ohlsson och Can luktar nämligen lite lågbudget med sin enkla studio och sina ofta lite trevande moderatorer. Programmet har heller inte lagt halva sin budget på en stencool Alex Schulman som nonchalant bakåtlutat leker allvetare med speciell näsa för nya trender och ungdomars levnadssätt, eller en hetsande Aschberg som utan fintaktik ställer både makthavare och Nisse Karlsson mot väggen. Och visst saknas den annars ditsatta publik som utan mikrofoner och med stenansikten fyller ut studion i något outgrundligt syfte. Som pricken över i:t är de debatterande gästerna enbart fyra till sitt antal och får alla prata till punkt.
Så hur kan ett sådant uppenbarligen icke tv-mässigt anpassat program hävda sig i konkurrensen? Förstås på grund av de faktorer jag nyss nämnt. Att kombinera kunskap med underhållning tycktes till en början vara en utomordentlig idé. Visst. Men idag, när infotainment-trenden totalt dominerar den samhällsengagerande sfären och var och varannan tv-Svensson får små krypningar i kroppen och nervöst börjar leta efter dosan så fort det inte är MTV-snabba klipp mellan kamerorna eller när moderatorn låter en och samma debattör utveckla sitt resonemang i mer än sju sekunder, inser jag att vi på vägen har gått miste om något värdefullt. Beckman, Ohlsson och Can plockar upp det igen.