Idag presenterar Amnesty en undersökning som de själva låtit göra under Internationella kvinnodagen i Sverige. Undersökningen visar att var femte svensk anser att det är kvinnans fel att hon blir våldtagen om hon ”klätt sig utmanande”, varit berusad eller inte gjort motstånd.

Jag är besviken. Var femte person, 20 %, är en alarmerande hög siffra för en sådan typ av attityd i Sverige år 2008. Jag trodde att vi var överens om att varje människa äger sin egen kropp – villkorslöst. Men 20 % av svenskarna håller alltså inte med mig i den åsikten. 20 % av svenskarna vill sätta in villkor för den kvinna som vill äga sin egen kropp.

Det första villkoret är att kvinnan skyler sin kropp. Det är således kvinnans skyldighet att ta ansvar för att ingen känner attraktion till hennes kropp. Detta villkor är påtagligt likt normer i vissa andra kulturer där kvinnan förutsätts täcka sin kropp, kulturer som svenskarna gärna anser sig vara mer jämställda.

Det andra villkoret är att kvinnan inte dricker alkohol så att hon blir berusad. Har man som kvinna blivit berusad har man alltså automatiskt avsagt sig rätten att bestämma över sin egen kropp. Där alkoholen går in, går kvinnans självbestämmande ut.

Det tredje villkoret är att kvinnan måste göra motstånd. Den kvinna som drabbas av chock, paralyseras av rädsla eller av annan orsak inte aktivt gör motstånd anses alltså ha gett sitt medgivande. Vi talar alltså om negativt godkännande – det behövs inte ett aktivt ja för att det ska vara ok. Det behövs bara inte ett aktivt nej.

Det undersökningen alltså säger oss är att det finns väsentliga skillnader mellan kvinnor och män när det kommer till frihet, självbestämmande och sexualitet. Idag, i Sverige år 2008. Hur länge till ska det dröja innan hela samhället kan vara överens om att varje människa äger sin egen kropp – villkorslöst? När kan vi komma överens om att lägga skulden där skulden hör hemma?