nogirlwashurt
Ur feministisk synvinkelArkiv förreklam
Sexistisk ost?
I förrgår morse slog jag intet ont anande upp den lokala morgontidningen för att där finna en annons som jag sedan dess inte kunnat sluta fundera kring. Annonsen är för en delikatessbutik i stan som säljer b la ost. Inget konstigt så långt. Inte heller texten var på något sätt uppseendeväckande. Men på bilden mellan orden stans och ostbutik dröjde sig mina ögon kvar. Föreställde den verkligen det jag trodde? Ta mig fan det gjorde den. Varför då?
Jag klippte ut annonsen och diskuterade den med min sambo och tillsammans kom vi fram till ett antal potentiella budskap som annonsuprättaren skulle kunna vilja förmedla till sina kunder. Kanske var det: två runda skinkor ser ut som två ostar. Eller: äter du mycket ost kan du få en stor stjärt. Eller varför inte: ibland gör kvinnor ost och kvinnor har oftast en stjärt. Eller kanske: vi tycker att ost är sexigt och inget säger sex som lite sexism.
Men inget av alternativen kändes särskilt klockrena. Idag två dagar senare tror jag mig ha närmat mig sanningen en aning. Annonsen bör förstås tolkas ”Stans sexistostbutik” eller ”Stans stjärtostbutik”. Sugen någon?
Yes, så könskonservativt!
Jag irriterar mig ofta på reklam: för att den försöker pracka på mig saker jag inte behöver, för att den 
försöker indoktrinera min smak och mina ideal och för att den i dagens högteknologiska samhälle lyckas tränga sig in genom minsta springa och finna mig i mina högst privata stunder. Men – främst irriterar jag mig på dess totala oförmåga till att göra upp med gamla könsstereotyper. Ingenstans är könsrollerna så polariserade som i denna till konsumtion uppfunna värld. Jag vet detta. Jag har sett det tusen gånger. Jag har zappat bort den, svurit, suckat och bloggat om det. And here we go again. Diskmedlet Yes har fått mig irriterad.
Just nu rullar deras reklam på någon av dem stora kanalerna. Scenen visar en kvinna ståendes i ett kök tillsammans med ett barn. Allt är tidstypiskt 50-tal och väl synlig på köksbrädan står en flaska Yes-handdiskmedel. En röst säger: ”Mycket har förändrats genom åren” och därefter spelas en närmast identisk scen upp i nutidsmiljö. Handdiskmedlet har bytts mot maskindisk och köket fyllts med allehanda moderniteter. Men kvinnan är kvar. I köket. Poängen går hem. Yes är så jävla bra, så att det håller än idag. Fine. Men där de försöker övertyga mig om att ”mycket har förändrats” genom att visa det exakt motsatta, där gick de bet.
Jag vet. Storföretag har inte som syfte att ändra könsnormer, bryta diskriminering eller göra världen till det bättre. De vill kränga varor och lot’s of theme. Reklam ska vara tydlig. Konsumenten ska känna igen situationen. Förstå sammanhanget. Och nog lyckas Yes på det planet. Vi är många som känner igen oss, och om inte precis vi känner igen oss så känner vi sammanhanget nog så väl.
Mycket har förändrats my ass.
Läs även andra bloggares åsikter om feminism, könsroller, kvinnor, media, reklam och samhälle.
Sexism är priset vi ska betala enligt jämställdhetsministern
Sedan Nyamko Sabuni klev på posten som jämställdhetsminister har hon lagt en rad förslag som inte verkar ha någon som helst förankring i en jämställdhetssträvan. Idag gör hon det igen. Genom en artikel i Dagens Industri låter hon meddela att det inte blir någon lag mot könsdiskriminerande reklam.
Jämställdhetsministern anropar två onekligen starka, men för frågan helt irrelevanta, argument för sin slutsats: yttrandefrihet och marknadens behov av frihet. ”En lag som förbjuder könsdiskriminerande reklam skulle knappast få avsedd effekt. De inskränkningar i yttrandefriheten som en sådan lag skulle kräva är inte försvarbara ur demokratiperspektiv. Utgångspunkten är i stället att näringslivets självsanering måste bli effektivare när insikten ökar om att en förlegad kvinnosyn och sexism väcker anstöt”.
Att Sabuni i sin roll som liberal har en övertro på marknadens förmåga att lösa all världens problem bara den ges tillräckligt spelrum, är inget konstigt. Problemet är att Sabuni inte enbart representerar liberalismen. Hon innehar även rollen som jämställdhetsminister. Sabuni har tydligt deklarerat att hon inte tänker kalla sig feminist, ett sådant begrepp är onödigt eftersom hon redan är liberal, menar hon. Idag visade hon tydligt att det trots allt finns en motsättning mellan dessa två epitet. Och vilket som är hennes givna förstahandsval.
Större bröst utan ingrepp
”Naturligt större bröst utan kirurgi. Beprövad formel med goda resultat.” Så löd ännu en irriterande Google-annons på min blogg. Är det höjden av ironi att jag indirekt gör reklam för bröstförstoringar? Ja, jag tror det.
Såg en debatt härom kvällen (Beckman, Ohlsson och Can såklart) där man talade om att det skett en urvattning av begreppet kränkt. Själv betackar mig för sådana påståenden, den ökade mängden anmälningar om kränkning är enbart ett sundhetstecken och en konsekvens av att människor bättre känner till sina rättigheter idag. Istället borde vi kanske tala om en urvattning av begreppet naturlig. För inte är det väl naturligt med läppglans som ger större läppar, att gå ner flera kilo i veckan genom att käka piller eller att proppa i sig laboratorieframtagna preparat för att få större byst? Jo, naturligare än skalpellen, kanske någon tycker? Nja, vete fan.
Vad ska jag med större bröst till? Ger större bröst mer käk till min framtida avkomma? Går det att stoppa saker i dem och på så vis slippa ryggsäcken? Håller de mig varm om kvällen? Betalar de min hyra? Gör de mina skolarbeten åt mig? Nix. No, sir. Shouldn’t think so.
Varför tror den dumma annonsen att jag vill ha större bröst då? Tror de att jag är nått pucko som längtar efter ryggbesvär och slemmiga kommentarer? Ärligt talat… Jag känner mig aningen kränkt.
