nogirlwashurt
Ur feministisk synvinkelArkiv förfredrik reinfeldt
Det Schymanska pillret
Såg Debatt i torsdags vilket fick mig att konstatera det uppenbara – Schyman knäcker! Jag tror ingen svensk politisk debattör i dagens läge kan mäta sig med denna kvinna. Hon är rapp, logisk, kunnig och vidsynt. Har alltid svar på tal. Ser alltid grym ut. Dessutom känns hon jävligt äkta. Hon har inte likt Fredrik Reinfeldt stått timmar framför spegeln för att öva in de ultimata blinkningarna med rådjursögonen och den lätt forcerade bekymmersrynkan i pannan som dyker upp vid ”rätt” tillfällen. Hon har heller inte likt Mona Sahlin tvingats anpassa sin talstil efter att ligga så långt ifrån sin föregångare som möjligt – Schyman har ingen!
Om hon inte varit kvinna och drivit feministiska perspektiv hade hon höjts till skyarna. Hon hade i folkmun kallats ”förbannat kompetent” och ”jävligt professionell”. Nu benämns hon främst som ”mediakåt”.
F! driver nu en kampanj för att skicka Schyman till EU-parlamentet. Lite skämtsamt lär hon ha sagt att det kan ligga i mångas intresse att bli av med henne. Najs självdistans, Schyman, men sanningen är att du behövs här. Du är en vitamininjektion i en debatt som länge lidit av skörbjugg!
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, debatt, tv, gudrun schyman, mona sahlin, fredrik reinfeldt, feminism, fi
Regeringens framgång är feminismens förlust
”Vi har alltså en utrikesminister som kränker mänskliga rättigheter, en jämställdhetsminister som inte har några invändningar och en statsminister som inte bryr sig.” Detta skriver före detta Jämo, Claes Borgström, i DN 29/5 angående utrikesminister Bildts konsekventa ignorerande av kvinnors situation i krisdrabbade länder, jämställdhetsminister Sabunis lama inställning och statsminister Reinfeldts uttalade ointresse.
Det finns ingen som helst anledning för mig att skriva något utdraget om detta. Jag kan bara konstatera att det är tur att Borgström fortfarande är representant för jämställdhetssträvan då detta är något som den nya regeringen så uppenbart aldrig har varit och troligtvis aldrig kommer att bli – oavsett vilka titlar de bär.
Begreppstrassel, tabloidfeminister och statsråd
I och med regeringsskiftet har Sveriges befolkning idag en jämställdhetsminister,som inte vill kalla sig feminist. Den folkpartistiske ministern Nyamko Sabuni försvarar sitt ställningstagande med att hon är liberal och på så vis inte behöver några andra epitet.
Hennes partikamrat, riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson, är även hon liberal, men anser att det är ett ”ideologiskt tjänstefel” att som folkpartist inte kalla sig feminist. Ohlsson skyller indirekt vänsterrörelsen för att ha lagt vantarna på begreppet och tycker att det är synd att inte fler vill kalla sig feminister.
Men Ohlsson tycks kämpa i motvind. Totalt tretton av regeringens ministrar ville, enligt samma artikel som åberopas ovan, inte ställa sig bakom begreppet i början av förra året. I den skaran återfanns då både Mats Odell och Sven Otto Littorin, men även vår regeringschef och tillika moderatledaren Fredrik Reinfeldt, en inte helt oviktig person vad gäller inflytande.
Har då Ohlsson rätt? Är det vänsterrörelsen jag som feminist ska skylla för att de styrande i mitt land inte delar min analys av att jag som kvinna i mångt och mycket har sämre förutsättningar än jag hade haft om jag varit född som man? Är den borgerliga regeringens utbredda misstro mot feminismen i själva verket bara ett uttryck för den gamla hederliga klassmotsättningen?
Om inte, hoppas jag innerligt att vi har att göra med ett rent begreppsmässigt missförstånd. Jag borde kanske söka orsaken till misstron hos Svenska akademins förenklade ordboksförklaring eller hos de arga tabloidfeminister (tänk Linda ”galning” Skugge) som rasade mot ”gubbslem” under nittiotalet och så här med facit i hand kanske gjorde feminismen mer skada än nytta.
Sedan Mary Wollstonecraft, 1792, skrev A Vindication of the Rights of Woman har många anspråk gjorts på att definiera begreppet och som den feminist jag är tänker således även jag försvara det: Feminist är den som
- Anser att kvinnor är underordnade män och
- anser att detta är något som ska förändras.
Som sittande minister är denna information givetvis inte svår att tillgodogöra sig. Inte heller är det en information svår att sprida. Men det tycks finnas en ovilja till att göra så. Så kanske är det en antifeministisk våg som just nu sveper över oss. Och må den i så fall, likt historien så träget visat, följas av en ännu starkare motvåg.
