nogirlwashurt
Ur feministisk synvinkelArkiv för Uncategorized
Proffstyckare behöver aldrig göra en pudel
När jag var lite yngre och precis börjat tillägna mig ”vuxeninformation” i form av diverse politiska debattprogram var jag alltjämt tacksam åt allsköns proffstyckare i form av politiska kommentatorer, side-kicks, författare och debattörer. När jag själv hade svårt att bilda mig en uppfattning om vad som hänt, vad det innebar eller vad jag tyckte om det, dök alltid dessa räddare i nöden fram ur studions kulisser, ständigt beredda att servera mig sina färdiga åsiktspaket. Det var skönt. Jag upplevde dem som bryggor mellan mig och maktens personer. En slags tolkar som översatte ett främmande språk.
Nu är det ju inte riktigt så. En tolk går igenom en flerårig utbildning för att kravet på objektivitet och ickepåverkan skall uppnås. I fallet med proffstyckarna har de snarare ”utbildats” i motsatt riktning. Deras levebröd är att på bästa sändningstid kräkas upp sina egna fenomenala åsikter och teorier, allt för att den dumma massan hemma i tv-sofforna ska kunna förstå vad deras politiker egentligen säger. Men nog är det något som är galet i vår representativa demokrati när politiker talar om för oss hur saker och ting förhåller sig och sedan proffstyckare hur vi ska tolka det politikerna säger. Frågan är då vad som kom först – politikers oförmåga att uttrycka sig förståligt eller proffstyckarnas föregående av vår oförståelse? Skapar proffstyckarna själva behovet av sina teorier genom att ständigt slå oss i huvudet med dem? För om man jämt och ständigt får färdiga teorier presenterade för sig finns det då inte en risk att man till slut inte litar på sina egna slutsatser eller till och med slutar att dra dem?
Nej, i själva verket tror jag att proffstyckare ökar avståndet mellan medborgare och deras förtroendevalda samtidigt som de lyckas övertyga om att de står på folkets sida. De är klarsynta rättvisekämpar som granskar makten. Och en viss sanning ligger givetvis i detta, åtminstone om vi talar om formell makt. Den informella makt som proffstyckarna själva sitter på förblir däremot ogranskad. En proffstyckare behöver aldrig ta ansvar för konsekvenserna av sina uttalanden, varken politiskt, socialt eller intellektuellt. En proffstyckare behöver aldrig göra en pudel. Istället svävar de liksom ständigt en meter ovanför marken tillsynes oåtkomliga likt Platons upplysta filosofer, de av ödet utvalda till att se sanningen. Men likt forskarvärlden kommit till att erkänna att de genom sina studier av verkligheten även är med och formar samma verklighet, borde proffstyckare också medge att deras analyser inte bara beskriver en situation utan även påverkar den. Fast det är klart, har man nu en gång gjort sig själv oumbärlig ändrar man ju inte på det frivilligt. Det vore förstås att göra pudlarnas pudel.
____
By the way… Gästbloggar här idag men anledning av detta.
____
Andra bloggare skriver intressant om Politik, profftyckare, debatt, politiker, ledarskribenter
Jag har placerat min blogg i Eskilstuna på bloggkartan.se!
Yes, så könskonservativt!
Jag irriterar mig ofta på reklam: för att den försöker pracka på mig saker jag inte behöver, för att den
försöker indoktrinera min smak och mina ideal och för att den i dagens högteknologiska samhälle lyckas tränga sig in genom minsta springa och finna mig i mina högst privata stunder. Men – främst irriterar jag mig på dess totala oförmåga till att göra upp med gamla könsstereotyper. Ingenstans är könsrollerna så polariserade som i denna till konsumtion uppfunna värld. Jag vet detta. Jag har sett det tusen gånger. Jag har zappat bort den, svurit, suckat och bloggat om det. And here we go again. Diskmedlet Yes har fått mig irriterad.
Just nu rullar deras reklam på någon av dem stora kanalerna. Scenen visar en kvinna ståendes i ett kök tillsammans med ett barn. Allt är tidstypiskt 50-tal och väl synlig på köksbrädan står en flaska Yes-handdiskmedel. En röst säger: ”Mycket har förändrats genom åren” och därefter spelas en närmast identisk scen upp i nutidsmiljö. Handdiskmedlet har bytts mot maskindisk och köket fyllts med allehanda moderniteter. Men kvinnan är kvar. I köket. Poängen går hem. Yes är så jävla bra, så att det håller än idag. Fine. Men där de försöker övertyga mig om att ”mycket har förändrats” genom att visa det exakt motsatta, där gick de bet.
Jag vet. Storföretag har inte som syfte att ändra könsnormer, bryta diskriminering eller göra världen till det bättre. De vill kränga varor och lot’s of theme. Reklam ska vara tydlig. Konsumenten ska känna igen situationen. Förstå sammanhanget. Och nog lyckas Yes på det planet. Vi är många som känner igen oss, och om inte precis vi känner igen oss så känner vi sammanhanget nog så väl.
Mycket har förändrats my ass.
Läs även andra bloggares åsikter om feminism, könsroller, kvinnor, media, reklam och samhälle.
Sommarstiltje…
Man kan tro att jag farit på semester, men det har jag tyvärr inte. Däremot har min hjärna gått och lagt sig på beachen.
På återseende.
Din kompass i genusdjungeln
Har du som jag haft svårt att hitta den information om genusforskning du söker? Det finns mycket forskning, men den är inte alltid lätt att finna, det tar tid och kraft och dödar lusten…Men nu finns snart allt i samma databas! Kvinnohistoriska samlingarna och Nationella sekretariatet för genusforskning sammanställer nu en gemensam databas för svensk genusforskning som dessutom kommer att vara helt gratis! Förhoppningvis lanseras den i november i år och under namnet Greda – Gender researchers database.
Jippie!
Blint hat
Appropå Svensk motståndsrörelses motdemonstration mot pridefesten i Eskilstuna i helgen, hittade jag en underbar video om just hur blind man kan bli av hat. Från Hipp hipp, tror jag.
Thank you, Youtube!
Proud of Pride
Imorgon, lördag, går jag stolt i Eskilstunas Pridetåg. Inte för att jag är gay, men för att många andra människor är det. Att få älska vem man vill – villkorslöst – är en mänsklig rättighet. Att gå i ett pridetåg - är ett politiskt statement som dessutom är såå jävla kul! Gå med!
Göran Persson + feminism = SANT
Nog är allt Göran Persson feminist trots allt. Här är beviset för den som, precis som jag, har tvivlat på uppriktigheten i hans påstående. *blink, blink*
KANSKE en struktur?
Kvinnor utgör hälften av världens befolkning, utför nära två tredjedelar av det totala arbetet, tjänar en tiondel av världens inkomster och äger mindre än en hundradel av världens egendom.
/FN-rapport 1980
Jag bloggar – alltså finns jag
Jag vet inte när jag först hörde det, men plötsligt var det ordet på allas läppar – bloggandet. Till en början trodde jag att det var en spridd missuppfattning att det hette ”blogg”. Det var ju helt uppenbart att det var logg som åsyftades. Men icke sa Nicke. Visserligen härstammar ordet från logg, men blogg var och är ordet för det slags offentliga dagboksskrivande som till sitt innehåll och kvalité kan vara av mycket varierande art och som idag utgör en alldeles särskild kanal för opinionsbildning inom diverse områden.
Underbart, tänkte jag cyniskt, nu får alla misslyckade och troligtvis språkligt handikappade tokar med våta kändisfantasier en fri kanal att sprida sina befängdheter genom. Hur sjutton ska alla människor ha tid att läsa alla dessa bloggar?! Nej, hela fenomenet var för mig en obegriplighet.
Men precis som när modebutikerna lanserar en ny gräslig trend som man till en början svär på sin farfars grav att aldrig bruka men efter ett tag glatt struttar omkring i, invaggades så sakteliga även jag i informationssamhällets yttersta konsekvens (dock mycket sent, ja).
Och kanske var bloggandet inte en så dum idé trots allt? Det bidrar ju till kommunikation och meningsutbyte. Det kan få oss att vidga våra vyer genom nyförvärvad kunskap. Det ökar läs- och skrivintresset och framförallt – dess demokratiska vinster går inte av för hackor. Visst finns det kritiska alltyckare även i cyber space, men deras maktutövning får inte riktigt samma utslag här som i den timliga världen. Censur är inte att tänka på. Bloggandet har vidgat det offentliga rummet till det nästan oändliga. Var man/kvinna är sin egen chefredaktör. Varje blogg utgör en egen tidning med politisk, modemässig, humoristisk eller enbart högst personlig appell. Det är den ultimata friheten, men förstås också den ultimata djungeln.
Men what the heck, tänkte jag, precis som tusentals andra svenskar gillar jag ju att skriva. Värdet av att få kommunicera med någon i realiteten måtte vara en ofantlig drivkraft för många som den svenska skolan helt enkelt inte lyckats ta vara på. Dessutom skall vi icke underskatta intresset i frågan, även det en viktig drivkraft som skolan totalt lyckats förbise. Kanske vore det en idé att låta bloggtexter utgöra betygsunderlag? Här finns alla tänkbara komponenter som vanligtvis utgör grunden för betygsättning av en text: tydligt syfte; genreanpassning; disposition; mottagaranpassning mm. Den enda skillnaden värd att nämna mellan en text skriven i en undervisningssituation och en blogg, är att den senare uppkommer av författarens fria vilja och innehar potential att möta tusentals nyfikna läsare.
Att kommunicera med andra är en del av att vara människa. Jag bloggar – alltså finns jag.
