Diskussionen kring Sverigedemokraternas, och något senare även Piratpartiets, eventuella möjligheter att ta sig in i riksdagen har pågått en ansenlig tid. Spekulationerna är många, såsom proffstyckarna och de mer eller mindre lyckade analyserna. Enligt de olika opinionssiffror som med jämna mellanrum och med varierande medieutrymme presenteras bör en viss del av framtidens riksdagslandskap vara tämligen oskrivet. Ingen kan förneka att gammelmedia i sann maskopi med de etablerade partierna länge vägrade att glänta på dörren till den möjligheten. Men sedan den väl öppnats har den stått på vid gavel. Kanske hade ovanstående också lärt sig sin läxa då de något snabbare, än i fallet med Sverigedemokraterna, fattade galoppen vad gäller Piratpartiets betydelse. Så visst är det en spännande tid vi lever i – ur torr statsvetenskaplig synvinkel, vill säga. En sådan synvinkel innefattar nämligen konstaterandet att det är svårt att ta sig in i Sveriges riksdag. Långt svårare än vad en rad småpartier genom åren antagligen förstått. Det svenska partilandskapet är stabilt. Så stabilt att vi utmärker oss bland övriga länder i Europa (för att inte säga världen). Med andra ord: om något av diskuterade partier, eller mot förmodan något annat, skulle lyckas med bedriften att smita in genom guldporten till maktens mecka skrivs svensk politisk historia. Nog skulle många glädjas däröver och inte minst undertecknad om detta nytillskott mot alla odds utgjordes av Feministiskt Initiativ.

 Så här står vi nu. Drygt ett år innan valet. Fulla av entusiasm, optimism och – oro.  Som bortblåst är förra riksdagsvalets likartade diskussion och föga omvälvande resultat (mandatmässigt åsyftat).

För egen del har jag ingen lust att se vare sig Piratpartiet eller än mindre Sverigedemokraterna i maktposition, men om de fortsätter att lyckas med sitt mobiliseringsuppdrag och därtill förmår sin något marginaliserade väljargrupp att på valdagen gå till valurnorna, finns som sagt ändå möjligheten. F! å andra sidan har ett hästlast att dra vad gäller sin trovärdighet. Den är trots allt den viktigaste frågan vad gäller röstfiske.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, demokrati, val 2010, opinionen