Igår framför tv:n mitt under snabbreprisen berättar min vän att VIP-platserna i Eurovision kostade runt 100 000 pix. För summan fick man ett privat bås, rysk kaviar och…striptease.

- Du skämtar?! frågade jag och gapade. Men min vän bedyrade att det var sant. Det var kommentatorerna som berättat det under en av deltävlingarna.

- De har tjejer som dansar samtidigt som tävlingen är, fortsatte han.

Jag satt tyst ett tag och sa sedan:

- Men om man är heterosexuell tjej och har köpt VIP-plats då? Eller är det så självklart att det är männen som har pengarna och därmed makten, och  att mäktiga män är heterosexuella och har taskig kvinnosyn? Är den ultimata lyxen fortfarande att ha råd att köpa andra människor?

Ja. Så är det.

Allt medan dessa kaviarandedräktstinkande manspersoner badade i Champange och schablonbilder av kvinnor, satt frihetskämpar från HBT-rörelsen i ryskt fängelse. De senare hade nämligen gjort fel i maktens ögon. Om felet var avsaknaden av demonstrationstillstånd eller orsaken till demonstrationen kan man ha sina aningar om. Oavsett vilket kan konstateras det orimliga i att överhuvudtaget behöva demonstrera för kärlek.

Och  samtidigt, i en annan del av Europa, satt förbannade svenskar hemma i tv-sofforna och svor över politisk röstning  och total orättvisa.

Men så är också allt relativt. 

Ps. Det är helt obegripligt att ryssarna gick i taket över Tingeling när låten uppenbarligen är en försköning av verkligheten. Fy fan vad det måste ha gjort ont.

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, HBT, eurovision song contest, ryssland, shlagerfestivalen