Är fantasi och verklighet två världar som aldrig möts? Kan man i drömmen finna en ordning eggande och i verkligheten finna den vedervärdig? Många skulle säkert svara ja på dessa frågor och detta jakande svar låter legitimera en porrindustri som vältrar sig i att exponera vårt moderna samhälles fulaste problem.

Igår kväll visade någon av Viasats kanaler en ”erotisk” film med titeln ”The office 2”. Förklaringstexten löd något i stil med ”det är vanligt med sexuella trakasserier, de äldre männen på firman utnyttjar dem unga flickorna…”, en förklaringstext som alltså hade syftet att upphetsa.  Sexuellt utnyttjande av minderårig, våldtäkt, sexuella trakasserier, olaga frihetsberövning, olaga hot, misshandel, blottning, ofredande etc. är alla lagbrott som kan leda till stränga straff i verkligheten. I fantasins värld, däremot, utnyttjas dessa företeelser flitigt i syfte att egga åskådarna.

Här är några andra exempel på bakgrundstexter till vanliga svenska porrfilmer: ”Hur mycket ska en liten 18-åring behöva genomgå? Fem sextioåriga gubbar, fyra afrikanegrer, sex järnhårda busar. Analt! Sadomasochism! Munkaskader! Miniflickan Sandy är tillbaka!” ”Löpandeband-sex. Fyra främlingar radar upp sig för att tömma sig i tonårsmunnen!” ”Lolitan får två stakar i baken samtidigt! Lilla Tammie är bara 18 år och gör den hårdaste scenen i historien.”

Porrens uppgift är att visualisera den ultimata fantasin, men oavsett om man som åskådare identifierar sig med förövare eller offer utgör dessa identifikationer två sidor av samma problemmynt. Visst kan man, och bör säkert, som porrkonsument intala sig att flickorna får hög lön, själva vill delta och att alla är testade mot sjukdomar. Och visst är det så i många fall – men definitivt inte alla. För faktum är att det är lättare att ta reda på vem som skördat de bananer du käkar till mellis, än att få reda på de verkliga villkoren för de som deltar i de s.k. erotiska filmer som står uppställda på hyllorna i svenska videobutiker, eller än värre, de som laddats ner från någon utländsk server. Och kanske vill inte åskådaren veta: sanningen är inte lika tändande som drömmen. Samtidigt som någon bevittnar en fiktiv våldtäkt på en dataskärm, våldtas någon i realiteten. Det som är någons fiktion, är någon annans verklighet. De två världarna möts onekligen. Men så länge människor klarar av att runka åt problemet är vi närmare en utlösning än en lösning.

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, samhälle, porr, sex, internet, film