“När bristningarna kom kände jag först: Usch! Ska jag se ut såhär hela livet? Det kändes inte kul. Men så här efteråt känns det fint. Bristningarna är som ett slags tatuering, de finns ju där för att jag har burit min dotter”, säger Cecilia till Aftonbladet kvinna . 

Den visdom Cecilia ger uttryck för är så fin att den är värd att citeras om och om igen. Tänk om vi alltid kunde ha ett sådant sunt förhållningssätt till våra kroppar. Tänk om vi faktiskt kunde se att allt det som diverse kommersiella krafter vill att vi ska banta bort, botoxa igen, lyfta upp, fylla med silikon eller sminka över, allt det berättar något om vilka vi är och om hur vi levt våra liv. En ung kropp ser ung ut därför att den är ung och därmed inte hunnit med att göra så mycket. Och det är vackert. En äldre kropp ser äldre ut därför att den varit med om olika händelser som lämnat spår. Och det är också vackert. Men vissa vill få oss att tro att det bara kan finnas en sorts skönhet. Vissa försöker ta patent på den skönheten. Med Cecilias syn blir istället varenda rynka, bristning och fettvalk vacker. Så låt hängtuttarna berätta om hur många mil du har knatat på denna, av tyngdkraft påverkade, jord!

Läs även andra bloggares åsikter om aftonbladet, kvinna, media, skönhet, ideal, feminism, bröst