nogirlwashurt
Ur feministisk synvinkelArkiv för juli, 2008
Sommarstiltje…
Man kan tro att jag farit på semester, men det har jag tyvärr inte. Däremot har min hjärna gått och lagt sig på beachen.
På återseende.
Almedalens lågvattenmärke
Sedan i torsdags har jag haft förmånen att befinna mig i Almedalen för den årliga politikerveckan och i fredags var jag och lyssnade till statsminister Reinfeldts tal. Statsministerns tal, som knappast kan ha varit ett av hans bästa och som stundtals var helt obegripligt, innehöll som förväntat en längre del om arbetslösheten och arbetssökandes situation. Statsministern gav en lång utläggning om hur han hade förståelse för att man inte alltid är på topp och att alla människor saknar motivation ibland. Möjligen falskt, men inte särskilt märkvärdigt så långt. Men så plötsligt ger statsministern sin definition av begreppet omotiver
ad (som om hans publik inte behärskade det svenska språket). ”Omotiverad kan betyda olika saker för olika människor”, säger han vist. ”För mig är omotiverad en man som går bakom sin fru på IKEA”.
Ingen i publiken skriker ”jävla sexist”, ingen kastar ägg eller paraplyer, ingen går därifrån i protest. Däremot applåderar och skrattar många igenkännande. Jag vet inte vad som är värst: att statsministern ogenerat vågar skämta sexistiskt eller att hans publik finner det roande. Klart Almedalens lågvattenmärke.
Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, politik, Reinfeldt, moderaterna, tal, sexism, feminism
Ojämställt att låta sig provoceras av dyra märkesväskor
När ingen längre trodde att konsumtionshysterin kunde bli värre, blev den det. Den nya tidens storkonsumenter är, inte helt överraskande, unga tjejer. Att knata runt som vandrande reklampelare för multinationella modeföretag är, för många, inte bara ett ideal idag utan nästan en självklarhet. Modebloggarinnor som Blondinbella är 2000-talets kvinnoideal personifierat: snygga, ytliga, driftiga och storkonsumerande. Genom sina bloggar talar de till tusentals unga tjejer varje dag och deras röster säger unisont att en ung kvinnas högsta önskan bör stavas Louis Vuitton.
Men detta översvämmande av bling-bling har inte bara glittriga sidor. På senare tid har jag fått uppfattningen att många låter sig provoceras av unga kvinnors konsumtionsvanor. Det är uppenbart att unga kvinnor varken bör ha mycket pengar att röra sig med eller spendera dem på sig själva och sitt utseende. För det tycks inte vara konsumtionshetsen i sig och det faktum att dessa pengar skulle kunna användas till något mycket bättre ändamål, utan snarare typen av prylar de unga tjejerna väljer att lägga sina (eller sina föräldrars) pengar på. För om man ser till det rena penningvärdet torde män konsumera mer än kvinnor. Skillnaden är bara att oftast köper en annan typ av prylar. Män hänger inte sina prylar över axeln när de går ut. Inte heller sitter de på deras fötter eller dinglar glittrande runt deras halsar. Däremot sitter de på väggen hemma i form av plattv:s och surroundsystem. Och de glider gärna ett extra varv runt kvarteret i dem, så att alla for sure ska ha sett deras specialbeställda fälgar. Så ge bling-blingbrudarna en break. Skillnaden mellan att köpa en penisförlängare i form av en BMW mot att köpa en Louis Vuitton, torde vara endast en – könsroller.
Läs även andra bloggares åsikter om feminism, kvinnor, semester, Louis Vuitton, mode, konsumtion
Plåster, alvedon och massagestavar
Sedan ett par veckor tillbaka säljer nu utvalda apotek sexleksaker. Så här skriver de själva på sin hemsida: ” Ett bra sexliv är viktigt för välbefinnande och hälsa, och Apoteket ser detta som en viktig del i ett större utbud av hälsorelaterade produkter och tjänster. Produkter för ett bättre sexliv är efterfrågade hos våra kunder, oavsett ålder och kön. Flera undersökningar visar att många tycker att Apoteket vore det mest naturliga och förtroendegivande stället att köpa dessa produkter på.”
Bra, Apoteket! Initiativet visar att sex varken behöver vara tabubelagt eller exponerat. Jag tror även att många svenskar kommer att uppskatta möjligheten att inhandla sexleksaker utan att för den delen behöva utsätta sig för synen av pornografiska produkter. Ska jag köpa sexleksaker lovar jag att köpa dem hos er!
Läs även andra bloggares åsikter om sex, tips, samhälle, apoteket, pornografi, sexleksaker
Med genusglasögon på Sex and the city
Som 80-talist och tjej har inte direkt serien ”Sex and the city” gått mig förbi obemärkt och därför borde jag ha vetat exakt vad jag gav mig in på då jag tackade ja till en invit om att hänga med och se filmen på bio. Till en början njöt jag; inledningen var snygg; musiken trallvänlig; allt påkostat. Men så plötsligt, sådär en kvart in i filmen, var det som att jag insåg att jag satt på mina glasögon som låg i fickan. Med rädsla för att krossa dem, plockade jag vant upp dem och satte dem på näsroten. Och där blev dem sittande. Mina genusglasögon.
I två och en halv timme bevittnade jag således en kavalkad av hyllningar till heteronormativiteten, traditionalismen, smygreklamen, lyxkonsumtionen, sexismen och kroppsidealen. I salongen satt 99 procent tjejer som grät, skrattade och åh-ade sig om vartannat. Själv kände jag mig som en katt bland hermeliner då min irritation mot manusförfattarna successivt stegrades.
Hur svårt skulle det ha varit att sätta en feministisk touch på filmen? Kanske inte så svårt – if there’s a will there’s a way. Här är några exempel på tips till manusförfattarna:
- Kan inte Carrie vägra gifta sig i vitt eftersom detta symboliserar brudens oskuld? Carrie ska ju ändå föreställa en modern kvinna och en sådan bör väl anse att den traditionen är en förlegad syn?
- Kan man inte låta henne välja den välmeriterade manlige kostymnissen med rosa klackskor till sin assistent? Älskar inte Carrie skor och skulle inte hon kunna vara en banbrytande kvinna som inte vill uppmuntra traditionella könsroller?
- Kan inte kvinnan i sexscenen som Samantha bevittnar ha naturliga bröst som inte för tankarna till kvinnoförnedrande mainstreamporr där kvinnan utgör ett objekt med syfte att tillfredsställa mannen?
- Måste verkligen snälla Stevie vara otrogen eftersom han inte haft sex på ett halvår? Det porträtteras nästan som om Stevies beteende vore ”naturligt manligt” och stödjer samtidigt schablonbilden om att ett lyckligt förhållande alltid innehåller mycket sex.
- Kan inte Charlotte låta bli att ligga med sin man ”en extra gång den veckan” då hon fått reda på Stevies snedsteg? Charlottes val känns inte som ett val, utan snarare som ett desperat agerande av underkastelse som får det att framstå som att det är en kvinnas plikt att ligga med sin man om hon inte vill att han ska vara otrogen.
- Kan inte filmen ha ett mer överraskande slut än det förväntade bröllopet? Visst att det blev ”city hall” trots allt – men varför måste de gifta sig? Man kan ju tro att giftermålet är en bekräftelse på kvinnans framgång, den naturliga slutstationen för varje lyckad kvinna.
Nåväl, att någon av dessa idéer skulle kunna bli verklighet känns väl föga troligt…Samtidigt är jag nog tacksam att genusglasögonen förstörde min filmupplevelse. På så sätt kanske jag trots allt fick ut mer än mina gråtande grannar?
Läs även andra bloggares åsikter om debatt, media, sex and the city, genus, feminism
Jag är rasist
Lördagsmorgon. Strålande sol. En cigg på balkongen. Och så plötsligt – ett vidrigt åttabenat avskum på min nyinköpta mjuka balkongmatta. Mina ögon smalnar och från det innersta djupet av mitt hjärta tänker jag: ”jag hatar dig, spindeljävel”.
Jag undersöker resterande balkongområde för att säkra territoriet från ytterligare inkräktare och slår mig sedan, ytterst försiktigt, ner på en stol och intar högsta beredskap att fly fältet om ännu en krissituation skulle uppstå. Medan jag röker cigaretten studerar jag objektet för min avsky, dels av rädsla, dels av fascination, och plötsligt slår mig den självklaraste tanke. Jag betraktar ett av den mångfacetterade jordens alla underverk. Och detta gör jag med ett hjärta fyllt av hat. Jag hatar att spindeln är en spindel och inte en nyckelpiga eller en fjäril. Jag ser mig själv som den överlägsna rasen med självklar rätt att eliminera.
Jag förfasas plötsligt av min nyupptäckta självinsikt. Hur kan jag, som i andra fall är så tolerant, i denna specifika situation resonera så stelbent? Inte rår spindeln för att den är född till spindel och mitt hat beror så ju uppenbart på min inneboende rädsla.
Med tankar som dessa inser jag plötsligt likheten i mitt resonerande och vanlig gammal hederlig rasism. Jag ryser i solskenet.
Läs även andra bloggares åsikter om rasism, fobier, rädsla, humor
