Det är värst vad alla unga grabbars hår har växt mycket på senaste tiden. Som en kod för nonchalans och med ett modifierat bratideal har den unga generationens män i månader undvikit frisören. Ni vet vad jag menar -glidargrabbarna med stort G. När man minst anar det glider de fram bakom hyllorna på ICA, hänger i stora klasar på stan och blockerar vägen för oss ordinära frisyrbärare eller sick-sackar sig förbi dig på cykelbanan med stekarfrillan, av allt vax, stelt fladdrandes i vinden. 

Och handen på hjärtat: det är någonting med dessa ‘men to be’ som gör mig nervös. Kanske är det deras överklassattribut som så uppenbart är en efterkonstruktion, men som ändå signalerar ett materialistiskt ideal som hur man än vrider på det alltid går stick i stäv med solidaritet och medkänsla? Eller så är det kanske deras grisiga rockstar-manér och förkärlek för krossat glas på kroggolvet? Eller, helt enkelt, bara den där medvetet ostyriga kalufsen som plötsligt blivit mainstream – frisyren där brat och uteliggare möts. För vad sjutton kan man vilja säga med en sådan frisyr? Vad vill man kommunicera till omvärlden med en frisyr som liknar backslik och samtidigt ett skatbo? Tacka vet jag postpunkarna eller blöjnassarna – där vet åtminstone omvärlden vad det är för ideologi deras stil refererar till, även om de inte alltid själva vet det.

Jag antar att jag är ensam om att ha det här problemet, men glidargrabbarna gör mig alltid en smula nervös. När kan frisyrtrenden tänkas ge sig i en småstad som min och göra det säkert för en nervös 25-åring att ge sig ut på stan igen?

 Läs även andra bloggares åsikter om brats, fördomar, trender, frisyr, humor, ungdomar, tonåringar