Så avslutar då Hillary Clinton sin presidentkampanj med flaggan i topp och uppmanar nu sina väljare att rösta på Barack Obama. Frågan är hur höga växlar man ska våga dra på Obamas vinst och hur stort symbolvärde vi ska tordas tillskriva de båda kandidaterna?

Jag tror inte på att ställa individ mot individ och förstår inte riktigt poängen med att gradera olika typer av diskriminering. Förståelsen för intersektionalitet är ett viktigt redskap och diskriminering bildas alltid på grupp- och inte individnivå. Men att helt förneka dessa faktorer vid analysen av den gångna presidentkandidatkampanjen är både naivt och björntjänst-aktigt.

Kön, klass och hudfärg spelar fortfarande en avgörande roll för människors vardagliga förutsättningar, så varför skulle de vara betydelselösa faktorer i en presidentkampanj? Det är inte en slump att Hillary kallas vid förnamn och Obama vid efternamn – precis som det inte var någon slump att det blev ”Mona och Reinfeldt”. Kön spelar roll. En kvinna på USA:s presidentpost skulle ha varit en enorm och välförtjänt vinst för feminismen på ett kanske framförallt symbolfeministiskt plan. Ur ett substantiellfeministiskt hänseende kan denna vinst likväl heta Barack Obama.

Läs även andra bloggares åsikter om usa, barack obama, hillary clinton, feminism