Organisationen Bara bröst har minst sagt väckt stor debatt i Sverige. Ni vet precis vad jag talar om. Alla har en åsikt i frågan, många är förbannade, en del rent av äcklade. Men orsaken till debatten, Bara brösts krav, är så anspråkslösa så att det är löjligt åt ‘et. De kräver nämligen en skärpt lagstiftning som gör det möjligt att räkna att kvinnor som vägrats att bada utan bikiniöverdel på badhus utsatts för diskriminering …och hela Sverige gapar och skriker i mun på varandra! ”Ja, inte mig emot” skrattar män i alla åldrar och har totalt missat poängen. Som vanligt sätter de sin upplevelse av kvinnokroppen i centrum för analysen. 

Är det ändå inte makabert att ett par bara bröst kan väcka så mycket känslor? Fast mindre underligt blir det förstås om man ser kvinnans bröst som den yttersta symbolen för kvinnlighet. En kvinnlighet som visserligen är högt värdesatt och ja, kanske närmast dyrkad inom många kulturer. Men samtidigt en kvinnlighet som måste kontrolleras och begränsas. Kvinnligheten är ju knappast autonom. Den är och förblir mannens ägodel både till utseende och funktion. För, tänkt efter, det här med bara bröst var väl knappast något nytt, va? Du ser dem där du står i kön på ICA, Coop eller Hemköp. Från tidningsställets översta rad tittar de provocerande och överlägset ner på dig. Yppiga och uppkäftiga men förstås, fan så omogna också. Vi ser dem unga exemplaren ligga på badstranden och lapa sol. Vi ser dem inte allt för sällan dansa förbi i någon erotiskt laddad scen i fredagsfilmen. Och framförallt ser vi dem i den massindustri som byggt hela sitt koncept på att exponera just, bara bröst.

Med tanke på ovanstående borde vi leva i en kultur som klarar av ett visst mått av kvinnlig nakenhet utan att gå i taket. Men om man för en sekund tror det, har man missat något väsentligt. Vår kultur är van vid en kontrollerad kvinnlig nakenhet. En nakenhet med syfte att behaga och egga. En nakenhet som inte existerar för sin egen skull utan för betraktarens. Och det är just det som är så provocerande med Bara brösts intentioner: de efterlyser en tolerans mot kvinnlig nakenhet som är fri från den alltid påtvingade sexualiseringen.

För hur mjuka bröst än är tycks de sticka i ögonen på både kvinnor och män. Kanske främst på kvinnor. Det är givetvis ytterst kvinnor som påverkas och det som skulle bli en vinst i deras frigörelse hotar snarare om ytterligare begränsning. I konkurrensen med andra kvinnors nakna bröst har friheten krympt. Bikiniöverdelen eller Bh:n är bröstens make up. Det är den som formar, stabiliserar och trycker upp. Förlorar vi den, förlorar vi mycket. Likheten mellan oss och brudarna på Slitz framsida blir inte riktigt lika slående. Bikiniöverdelen är visserligen ett resultat av sexualiseringen av kvinnans bröst – men den blir paradoxalt också vår främsta sköld emot den samma. Så visst får man hysa största respekt för det känsloutbrott som drabbat Sveriges kvinnor.

Bara bröst för fram en fråga av typisk principmässig karaktär. De flesta kvinnor kommer ”välja” att fortsätta att bära bikiniöverdel. Var det bara ett formellt förbud som stoppat oss tidigare hade vi kastat överdelen för länge sen. Det är inte det formella förbudet som stoppar oss, det är det informella. Därmed inte sagt att en lagändring inte är viktig, detta är alltid ett första steg. Och förhoppningsvis leder detta steg fram till att elever i framtidens skola sitter och gapar av förvåning när deras lärare berättar att enda fram till början av 2000-talet var det på många badhus i Sverige förbjudet för kvinnor att bada utan att skyla sina bröst. Eleverna kommer snusförnuftigt att fråga varför och läraren kommer med ett ryck på axlarna svara att det var bara så då, man tyckte det var provocerande, det var bara män som fick visa sina bröst.

Så ryck upp er nu alla bakåtsträvare. Det är ju bara bröst (inte massförstörelsevapen). Alla har dem! Enda skillnaden är att kvinnors oftast ( och jag betonar oftast ) är lite större än mäns.

Läs mer på http://barabrost.blogg.se/